Brismene
Byn Brismene i Frökinds härad, Skaraborgs län finns omnämnd i skrift redan i början av 1300-talet:
I ett testamente från år 1308, skrivet på latin, skänker Arnfrid Johansdotter sin gård i ”hagbardhæthorpe” (i Jäla) till nunneklostret i Gudhem. Till testamentsexekutorer utses Ingemund från ”langhø”, utfärdarens kusin ”berthorus” från Brismene samt utfärdarens bror Hulte.
Gårdarna i Angrimstorp finns omnämnda i dokument från 1428 respektive 1431 då Bengt Santasson byter dem mot två andra gårdar tillhörande Gudhems kloster. På så sätt kom både Nolgården och Mossagården i Angrimstorp att lyda under klostret, i alla fall en tid tills Gustav Vasa sedermera konfiskerade klostrens egendomar.
Om detta och annat rörande Brismene kan man läsa i dokumentet "Brismene i äldre tider".
Skattegårdens historia
I Brismene socken fanns det fem skattehemman, dvs där bonden själv ägde gården och skattade till kronan. Alla de övriga gårdarna hade arrendatorer som kallades "landbor" och där marken ägdes av staten/kronan - kronogårdar, adeln - frälsegårdar eller av kyrkan.
Namnet Skattegården dyker upp sporadiskt under 1600-talet när de andra skattehemmanen fått andra namn. Gården benämndes annars för Västorp. Här skiljde man mellan frälsehemmanet Västorp och skattehemmanet Västorp. Gårdarna låg ju bara något hundratal meter ifrån varann på den tiden så rimligtvis fanns det i tidernas begynnelse en gård - Västorp som sedan blev två.
Valentin Erikꞵon Sträng
År 1721 dyker namnet Valentin Sträng upp för första gången i mantalslängden för Skattegården. Han hade då nyss gift sig med Catharina Larsdotter från Gunnabo i Yllestads socken efter att ha tjänstgjort som soldat i ett extrainkallat förband, Västgöta tremänningsregemente till häst i nästan 20 år. Sträng var med i slaget vid Helsingborg den 28 februari 1710 och enligt berättelsen blev han då svårt sårad.
Han bodde från 1721 i Skattegården och dog år 1756 vid en uppgiven ålder om 82 år och av bouppteckningen framgår att han vid sin bortgång ägde hela Skattegården.
Catharina och Faltin som namnet ofta stavas fick många ättlingar. Släkten och lite detaljer om Valentins liv finns samlat i ett eget dokument.